Stress

Jag har på senaste tiden haft problem med stress. Märker av flera symptom som är tydliga tecken på att jag börjar bli stressad. Det har även resulterat i att jag stressat på grund av att jag känner mig stressad. Det har alltså blivit en ond cirkel.

Jag har aldrig haft problem med stress tidigare utan jag har vart väldigt stresstålig. Nu kan jag lokalisera stressen till jobbet. Jag har alltid varit duktig på att släppa jobbet och stänger av så fort klockan slår 17 så hemma är jag verkligen inte stressad.

Här är symptom jag har känt av:

• Ångest – Känner ofta hur allt bara är så himla jobbigt.
• Trötthet – Kan sova hur mycket som helst och ändå vara dötrött. Har inte svårigheter att sova då det i stort sett räcker att säga ”Ready for sleep-off! 3 – 2 – 1 – Zzzzzzzz”
• Känslor av otillräcklighet – Känner inte att jag kan leva upp till kraven på jobbet.
• Svårt att koncentrera mig – Hamnar alltid på villovägar när jag ska göra nåt. Samma gäller med maten då jag inte ätit enligt Viktväktarna på flera veckor nu. 
• Svårigheter att se mål och jobba strukturerat – Gör aldrig klart utan gör det roliga och sen hoppar jag resten.
• Kortvariga infektioner – något jag trodde hade att göra med den energisnåla maten.
• Menstruationsrubbningar – dagen D kommer och jag känner alla symptom, får mensvärk men inget kommer förens efter 3 dagar. Sen håller den på i allt från 3-7 dagar.
• Molande huvudvärk/spänningshuvudvärk – Får migrän minst 1 gång i veckan.
• Glömmer småsaker – Mina kollegor kan fråga ”gjorde du det?” och då blir jag ”eeeh aaaa eller jo eller vad menar du?” Då har jag ingen koll på vad jag gjort.
• Dåligt humör – Klarar inte av folk som inte fattar. Om någon frågar ”Va?” 2 gånger på raken kan jag rent upp och ner fråga hur svårt det ska va att fatta.
• Yrsel och tappar balans – har hänt nu i någon vecka eller två att när jag sitter i kontorsstolen så känner jag ”oj gud nu ramlar jag” så jag får hålla mig i skrivbordet. Kan ibland också titta upp från datorskärmen och det svartnar för ögonen.

Detta som ni förstår är inte så roligt och jag känner att det inte finns någon att prata med detta om. Jag kan prata med min älskade sambo om detta då han förstår vad jag menar men vågar inte berätta för min chef. Är rädd att han ska fråga vad jag har att stressa över, att jag ska rycka upp mig, sluta upp och fjanta mig etc. Egentligen kan jag lova att han aldrig skulle säga så då han är en mycket bra chef men rädslan finns där. Är väl ändå lite tabu det här med stress. Jag tycker väl egentligen också att jag är den siste som ska drabbas av stress. Finns ju folk som stressar mer än mig.